Knäpp upp, släpp in

​Det är morgon, jag ser ut över hustaken och hör staden vakna till liv. Idag är det sol och därmed känns allt lite lättare. Fånigt egentligen att solen har sådan inverkan på mig, på oss människor. De, nere på gatan går allt ledigare, med axlarna i normalhöjd och när kyrkklockan klämtar ler några för sig själva. Kanske tänker de att de någon dag ska gå in och sitta där och dela en tystnad. Men inte idag.
De knäpper upp sina tjocka vinterjackor och släpper in. Ler mot dem som de hela vintern vägrat att se i ögonen. Vägrat ge så lite som en blick, som för att spara på sitt liv. De har delat en bister vinter.

På vintern tror vi oss inte behöva någon. Vi föreställer oss att det är mysigt att boa in sig och gå i ide. Men vi är inga Björnar. Vi är flockdjur och hur det än är behöver vi ta solen med oss in i vintern för att må bra. Kan inte varje människa vi möter få vara sol? Få vara den som värmer med ett leende. Det kostar inget. Men det ger liv, hopp och förtröstan. Att vi är sedda även i den bistra midvinternatten, som denna vinter har varit själsligt oändlig.

Näe, nu går jag ut på gatan och välkomnar liv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *